Så kan Stirra på användas i en mening
- För några veckor sedan såg jag honom sitta i herrarnas korridor i en länstol och timme efter timme stirra ut i parken med dystra ögon.
- Hans kolfärgade, toviga hår hänger i en okammad valk nedåt pannan, och de kaffebruna ögonen stirra in i elden.
- Jag försökte låta bli att stirra in i dom elaka ögonen.
- Han gav till ett litet rop av förvåning, och alla gässen såg genast upp och ställde sig att stirra åt samma håll som han.
- Hon kunde med en art triumf ligga och stirra ut i mörkret som på en övervunnen fiende.
- Felix fortsatte att stirra på sitt flöte.
- Trälarna stirra, som om de aldrig förr sett en människa i hela kläder.
- Ett par ögon som tyckas formade ur rummets luft stirra vidöppna och hotfullt in i ens egna.
- Det var ljust i vartenda fönster, raden längs efter, hela huset tycktes stirra med vidöppna ögon på Marianne.
- Om aftnarna innan hon somnade kunde hon med hakan stödd mot handen ligga och stirra ut i mörkret.
- Kunde det nu vara ett nöje att ha det där magra sjuka ansiktet att stirra på ?
- Hon är på ett hälsans humör, och jag förmodar, hon kommer att svälta hela resan och stirra på tänderna.
- Vi äro som två träd i skogen, som vuxit i kapp för att kväva varann och som stumma stå och stirra på varann över de döda grenarna.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
